Tunga svarta vingar, en känsla av vemod sveper över mig.
Saknad efter de som inte längre finns här, sorg över det det barn som fortfarande gråter långt, långt därinne i det mörker jag aldrig vågat återvända till.
Ljudlöst slår den sig ner hos mig,
dess stora kropp är svart som den mörkaste vinternatt.
Han ser på mig och då ser jag ljuset glimma, ett hopp där I KORPENS ÖGA. 


En utställning av AK Gomes